Rollen av undertextning och transkribering gällande tillgängligheten av audiovisuellt material

Tillgängligheten gällande ljud- och videomaterial har blivit ett centralt tema vid produktion och distribution av digitalt innehåll, särskilt med EU:s tillgänglighetsdirektiv. Direktivet ställer höga krav på offentliga aktörer på hur digitala tjänster ska vara tillgängliga för alla medborgare, oavsett deras fysiska eller kognitiva begränsningar. Undertextning och transkribering är nyckelvägar för att säkerställa att ljud- och videomaterial är tillgängligt för alla. Det finns dock fortfarande betydande utmaningar förknippade med detta, särskilt när det gäller utvecklingen av artificiell intelligens.

EU:s tillgänglighetsdirektiv och vikten av undertexter

EU:s tillgänglighetsdirektiv (2016/2102) ålägger offentliga organisationer att se till att innehållet på deras webbplatser och mobilapplikationer är tillgängligt för alla användare. I detta ingår bland annat att alla video- och ljudinspelningar ska vara utrustade med lämplig undertext eller motsvarande text, så att även personer med hörsel- och synskada kan använda detta innehåll.

Undertexternas roll är dock inte begränsad till behoven hos hörselskadade och synskadade, eftersom undertexter är fördelaktiga för alla användare. Till exempel i bullriga miljöer, som kollektivtrafik eller kaféer, hjälper undertexter att förstå innehållet i videon utan att använda ljud. Dessutom kan undertexter vara användbara för de som tittar på videor på ett främmande språk och vill förbättra sin förståelse genom att läsa texten. Undertexter förbättrar också sökmotoroptimeringen av innehållet, vilket gör videorna mer upptäckbara.

Begränsningar av artificiell intelligens för att säkerställa tillgänglighet

Även om artificiell intelligens och automatisk taligenkänning (ASR) har utvecklats avsevärt de senaste åren, står artificiell intelligens fortfarande inför utmaningar när man skapar undertexter som uppfyller tillgänglighetskraven. I synnerhet att känna igen högtalare och markera främmande ljud, som bakgrundsljud, musik och ljudeffekter, skapar utmaningar. AI kan förvirra högtalare eller ignorera viktiga icke-talljud som är avgörande för att förstå innehållet. På grund av dessa brister är mänsklig korrekturläsning fortfarande nödvändig för undertextning och transkribering för att uppfylla tillgänglighetskraven.

Sammanfattning

Tillgängligheten till ljud- och bildmaterial är en nyckeldel av digital kommunikation, och textning och transkribering är avgörande verktyg för att uppnå detta. Även om artificiell intelligens har tagit stora framsteg på senare tid, kan den fortfarande inte uppfylla alla tillgänglighetskrav på egen hand. Därför är mänsklig expertis fortfarande nödvändig för att säkerställa att alla användare kan dra lika nytta av innehållet.

Fördelarna med textning och transkribering sträcker sig långt utöver att bara uppfylla kraven i tillgänglighetsdirektivet. De förbättrar användarupplevelsen, ökar innehållsupptäckbarheten och erbjuder mervärde för alla som vill njuta av audiovisuellt innehåll i olika situationer och miljöer. Tillgänglighet är inte bara en juridisk skyldighet, utan också en möjlighet att skapa bättre och mer inkluderande digitala upplevelser för alla.